”Ja, Herren hjälper mig, vem kan då få mig fälld”.
Jesajas sånger om den lidande tjänaren talar från botten. I ett samhälle som betraktade fattigdom, sjukdom och svaghet som att Gud vänt en ryggen talar profeten om en Gud som står på de svagas sida. Profettextens huvudperson vet hur det är att vara utelämnad och ensam.
I de svåraste stunderna kan det vara tungt att stå stark och stolt över den jag är. När människor förtalar, skymfar och rackar ner på dem som är annorlunda kan jag frestas att vika mig för trycket, att gömma mitt sanna jag för att slippa hån och hot. Hur lätt verkar det inte vara att springa med dem som vill trycka ner och förtala och att anpassa sig till rådande normer. Det är tungt att alltid vara den som pekas ut som fel och äcklig.
Jesajatexten uppmanar oss inte att stå ut med att plågas, och uppmanar oss inte att underordna oss, utan talar om rätt och rättvisa som något nära förestående. Men när vi befinner oss i mörkret, när vi plågas och hånas och utsätts för de hatandes behandling skall vi minnas att vi inte är ensamma och att vår utsatthet delas av en som vet hur det är att vara utstött och hånad. Jesus vill styrka oss när vi hatas för de vi är, och han vill påminna oss om att vi har Gud på vår sida. När vi blir anklagade vill han försvara oss. När vi vandrar i mörkret är han där, och vill föra oss till rättvisan och ljuset. Därför skall vi bära det som andra betraktar som svaghet som en stolthet. Vi är inte ensamma!
Lisa Mobrand
