Priscilla och Aquila var två könsöverskridare. Bara det att hennes namn nämns först visar hur unika de var i sin samtid. Det var hon som var den stora aposteln, och Aquila var mest hennes medhjälpare. De var ryggraden i församlingen i Rom och nämns flera gånger i Paulus brev. Och när det kom en ny apostel, som predikade med glöd och insikt, men inte kände till friheten i Kristus, då tog de sig an honom och gav honom ännu noggrannare kunskap om Guds väg.
Jag hoppas att vi alla kan finna de tillfällen då Priscilla och Aquila, dessa modiga och kloka människor, kan få vägleda oss i våra möten med de människor som ännu inte förstått friheten i Kristus, som ännu inte hört att det finns en helig ande som vänder upp och ner på människors regler och hierarkier och som stärker varje människa till att vara sig själv inför Gud och andra.
skip to main |
skip to sidebar
