söndag 10 maj 2009

Johannes 16:5-11, femte söndagen i påsktiden

Hjälparen kommer, säger Jesus. Och en av hans eller hennes uppgifter är att visa världen vad synd och rättfärdighet och dom är. Eller egentligen främst att visa vad det inte är, för ordet ”visa” borde snarare ha varit ”tillrättavisa”. Och det behövs sannerligen med tanke på hur mycket dålig teologi som är i omlopp.

Synd är inte att bryta mot lagar och föreskrifter. Synd är att förlora förtroendet för Gud. För motsatsen till tro är inte tvivel utan förtvivlan. Och det är ju synd att förtvivla, för man missar så många möjligheter. Att missa möjligheter, det är synd.

Rättfärdighet är inte att vara bättre än någon annan. Rättfärdighet är myndighet, att inse att vi inte har något synligt rättesnöre utan måste ta eget ansvar för vad som är rätt.

Dom är inte fördömelse över dem som bryter mot normer. Denna världens härskare, djävulen, är den ende som är dömd. Alla vi andra är frikända. Frikända till en frihet under ansvar och med Hjälparens bistånd.