söndag 26 oktober 2008

Tjugotredje söndagen efter trefaldighet, Första Thessalonikerbrevet 5:13-15

Att tillhöra en förtryckt minoritet betyder att man måste hålla en högre standard än andra i alla lägen, därför att man vet att alla mänskliga brister kan och kommer att hållas emot en. Så var det också för den tidiga kristna församlingen. Den skakades av både interna konflikter och förakt och misstänksamhet utifrån, inte minst från synagogorna.

Så jag tror att Paulus råd är kloka, att tala de oordentliga till rätta, uppmuntra de modfällda, ge stöd till de svaga och ha tålamod med alla, är goda råd. Och för en svag och maktlös grupp är det en god strategi att se till att ingen lönar ont med ont utan alltid sträva efter att göra gott, mot varandra och mot alla andra.

För det är genom att bygga upp varandra som vi blir starkare, inte genom konflikter. Vi behöver inte vara lika eller ens ense, men vi behöver tänka på att uppmuntra de modfällda, ge stöd till de svaga och se till att ingen lönar ont med ont.