Jonas Gardell har någon gång beskrivit himlen som att alla människor en gång ska bli medvetna om allt vi har gjort varandra. Och att då kommer det att bli ett gråtande utan dess like, medan Gud, som är en stor svart lesbian, går omkring och delar ut näsdukar åt alla som behöver det.
Jag tror att kyrkorna har mycket gråtande framför sig, men jag hoppas att vi kan klara av åtminstone en del av det redan här på jorden, så att vår kyrka äntligen kan få bli en kyrka för alla.
