Förr i tiden diskuterade man på fullt allvar huruvida kvinnor skulle uppstå som kvinnor eller som män. Enligt Aristoteles teori var ju en kvinna en ofullkomlig man. Kvinnokönet sågs alltså som ett handikapp.
Även om vi förhoppningsvis har en annan kvinnosyn idag så är vi fulla av föreställnignar om hur en kropp ska se hur och hur dess kön ska vara beskaffat, även om vi erkänner hela två kön.
Men jag tror att om vi ska vara trogna mot Paulus så måste vi säga att vid uppståndelsen så kommer vi att få de kroppar som svarar mot dem vi är. Det kommer att vara ärrade och ofullkomliga kroppar, såsom den uppståndne Kristus fortfarande bär såren efter korsfästelsen. Men det kommer att vara kroppar som motsvarar precis de vi är, kroppar fulla av ande och kraft, hur de än är beskaffade.
