söndag 9 november 2014

Tjugoförsta söndagen efter trefaldighet, Matteus 12:15-21

Det fanns de som ville outa Jesus men han förbjöd dem strängt att göra det. Han ville inte bli känd som mirakelmannen utan han ville, precis som många QTBH-personer, helt enkelt få vara den han var i tysthet och låta det få vara bra med det. Hur värdefullt det än är att en del av oss kommer ut och tar smällen som det alltid innebär, så tänker jag att vi måste få unna oss att få vara lite hemliga ibland också. Vi finns överallt. Och vi behövs där.

Alla underverk är inte spektakulära, och jag tänker att många av oss med en könsidentitet, en läggning eller en funktionsvariation som inte syns utanpå, vi kan var och en vara ett litet underverk för att vi vet hur det kan vara att vara människa, på ett sätt som många andra inte gör. Och ibland känner vi igen varandra och kan ge varandra den där lilla blinkningen. Och vårt namn ska ge andra hopp.