Söndagen efter nyår, Första Samuelsboken 3:1-10

Alla vi HBT-personer har fått en särskild kallelse. Jag tror inte att någon vet var den kommer ifrån, och det är lätt att ta fel, särskilt om man som Samuel får sin kallelse som helt ung. För det är ju ett faktum att de allra flesta HBT-personer föds till föräldrar som lever som heterosexuella. Hur man kommer underfund med vem man är är något som varierar från person till person, men en gemensam nämnare är att det är något som är så starkt att det får många av oss att trotsa omgivningens ogillande, och i extrema fall till och med bryta med familjen.

Jag tror inte att en så stark kallelse skulle kunna komma till så många någon annanstans än från Gud. Men jag tror också att det är en uppgift för ett helt liv att förstå till vad den kallelsen är. Men låt oss ta vara på vår kallelse, följa den och se vart den leder oss.

Söndagen efter jul, Galaterbrevet 4:4-7

När George Michael hade blivit tagen av polisen för att ha försökt ha sex i en pissoar gjorde han en musikvideo som slutade med orden ”God loves all of us. All.” I dagens text får vi det svart på vitt. Det är inte så att Kristus föddes och dog bara till förmån för somliga, utan alla vi som är människor har fått del av frälsningen. Var och hur vi föredrar att ha sex har ingenting med saken att göra, och det har för den delen ingenting annat heller.

God loves all of us. All.

Fjärde söndagen i advent, Lukas 1:46-55,

Jag tycker om att föreställa mig Maria som lesbisk. Och varför inte, när allt kommer omkring. För nästan det enda vi tror oss veta om Maria är att hon aldrig hade någon man, inte i fysisk mening i alla fall. Kanske var det något självvalt. Kanske var hon asexuell, transsexuell eller bara lesbisk. Eller kanske hade hon något särskilt skäl.

I alla fall blir det så starkt när ängeln kommer till just henne, inte till någon drottning eller heterosexuell diva, utan till en helt osminkad liten tonårsflata, och just hon får sjunga sin lovsång: ”Han störtar härskare från deras troner, och han upphöjer de ringa.”

Det finns många asexuella, transsexuella eller bara lesbiska som väntar på sin upphöjelse. Tills den kommer får vi sjunga med Maria.

Tredje söndagen i advent, Matteus 11:2-11

”Är du den som skall komma, eller skall vi vänta på en hetero?” Ja, nästan så frågar Johannes Döparen från sitt fängelse. För ordet som vi översätter ”annan” är det grekiska heteros. Johannes undrar om Jesus verkligen är rätt sorts frälsare. För han beter sig ju inte som någon riktig karl direkt, inte som Johannes själv, läderkillen från öknen som levde på gräshoppor. I Johannes ögon var Jesus allt en riktig fjolla, och liksom många läderbögar hade Johannes svårt för fjollor.

Men vi måste nog, liksom Johannes, förlika oss med att Gud inte alltid verkar riktigt som vi tänkt oss. Och vi behöver lära oss att inte förakta varandra utan acceptera varandra sådana som vi är och känna igen Guds hand när den verkar genom oss, istället för att vänta på en hetero.

Andra söndagen i advent, Romarbrevet 15:4-7,

Gud älskar oss precis som vi är. Vi behöver inte göra om oss för att bli accepterade av Gud. Och jag tror aldrig att vi kan komma överens om exakt hur Gud ska äras på bästa sätt och hur man ska leva för att vara Gud till behag. Men det behövs inte heller, för egentligen tror jag att Gud bara sätter en enda gräns för vilket sätt att leva som är acceptabelt, och det är att Gud älskar alla andra också.
Därför måste vi leva efter den gyllene regeln och inte göra något mot andra som vi inte vill att de ska göra mot oss. Det räcker långt nog. Allt annat är oviktigt i jämförelse.

Godta därför varandra. Även när det tar emot.

Första söndagen i advent, Romarbrevet 13:11-14,

Idag börjar ett nytt kyrkoår, och det är en påminnelse om att varje dag innebär en ny möjlighet. Natten går mot sitt slut och dagen är nära, säger Paulus. Låt oss hoppas att detta kyrkoår blir en början till ett vänligare och mer tolerant samhälle.

Men samhället är vi, så det är upp till oss om detta ska kunna förverkligas. Låt oss därför leva värdigt, inte med festande och drickande, inte med otukt och orgier, inte med strider och avund. Hittills har kyrkan mest ägnat sig åt att bekämpa de två första, men det är minst lika viktigt att stävja strider och avund, som jag tror är ett betydligt större problem än det lilla fåtal som ägnar sig åt festande och orgier.

Så kanske vi kan ta som nyårslöfte att ta ansvar för vår konsumtion, att ta ansvar för vår sexualitet och att åtminstone försöka att inte döma varandra.

Domsöndagen, Hesekiel 47:6-12

Hesekiels vision är hans sista ord till oss. Han berättar om en flod som en gång ska gå ut ifrån Jerusalem, ifrån Golgata, och som ska strömma ner i Jordandalen och ända ut i havet. Och där den floden rinner fram, där ska det salta vattnet bli friskt. Där ska det vimla av liv i vattnet, fisk ska finnas där i överflöd och av alla de slag. Och längs stränderna ska alla slags fruktträd växa, och deras frukt ska ge föda och deras blad läkedom.

En dag ska den floden också rinna fram i kyrkan. En dag ska Guds överflödande nåd svämma över och göra allt som varit salt och förbittrat levande igen. Då ska det vimla av alla slags människor i kyrkbänkarna, då ska människor av alla raser, kön och sexualiteter trängas med varandra, och alla ska välkomna varandra. Då ska man inte behöva se ut på ett visst sätt, prata på ett visst sätt eller bete sig på ett visst sätt, utan alla ska vara välkomna, respektera varandra och vara varandra till nytta och glädje.

Å, vad jag längtar efter den dagen.