söndag 27 januari 2008

Sexagesima, Johannes 6:60-69

"Det är outhärdligt, det han säger. Vem står ut med att lyssna på honom?” Det sa några av lärjungarna om Jesus. Vad var det Jesus hade sagt som var så outhärdligt? Jo, att de skulle vara tvungna att äta hans kött och dricka hans blod för att ha delaktighet i honom. Det är inte konstigt att de knappt stod ut med att höra det, för de var ju rättrogna judar och för dem var det helt otänkbart att dricka blodet ens av ett djur.

Men vad Jesus gör – förutom att utmana ett av det mest universella tabun vi känner, förbudet mot kannibalism – är att visa på nya och oanade former för att uttrycka gemenskap och ömhet. Och även idag finns det många bland Jesu lärjungar som finner det outhärdligt att ta del av nattvarden, men ännu många fler som vänder sig mot andra och betydligt beskedligare sätt att uttrycka gemenskap och ömhet. ”Det är outhärdligt, det de gör. Vem står ut med att se på dem?”

Men med Jesus som förebild ska vi inte vara rädda för att uttrycka gemenskap och ömhet på alla sätt vi kan komma på, även om vi skulle bryta mot ett eller annat tabu. För sabbaten är ju till för människan, inte människan för sabbaten.