Som homo-, bi- eller allra särskilt transsexuell så är man alltid sårbar. Sårbar för smädelser, förtal och diskriminering. Så länge man är populär och allt går en väl kan man till och med inbilla sig att man är accepterad, men så fort ens popularitet börjar sjunka så kommer smädelserna, och ofta anklagelserna, ofta för allsköns otukt. Dessa anklagelser behöver varken vara sanna eller uttalade för att göra oss stor skada, precis som förvaltaren i berättelsen, som blev avskedad utan att någon frågade efter om han var skyldig eller ej.
Men förvaltaren var klok nog att knyta kontakter medan han kunde och skaffade sig vänner som kunde ta emot honom i sina hyddor när andra lämnade honom i sticket. Även vi behöver slå vakt om vår solidaritet. För om vi homon, bin och transpersoner inte ställer upp för varandra, vem ska då göra det?
