I romanen Zen och konsten att sköta en motorcykel far berättarjaget Amerika runt på sin motorcykel tillsammans med sin tolvårige son. Kanske inte så oväntat uppstår det en del konflikter mellan dem, men det är först i slutet av romanen som berättarjaget plötsligt inser att sonen, som sitter bakom honom, har fått ägna hela resan åt att stirra in i hans rygg. Det är inte konstigt att han blir vresig.
Den sortens obetänksamhet är häpnadsväckande vanlig bland dem som är privilegierade, de som vandrar den breda vägen och aldrig skulle komma på tanken att vända sig om och fråga efter hur de som sitter bakom har det.
