söndag 3 augusti 2008

Elfte söndagen efter trefaldighet, Jesaja 1:10-17

När man läser dagens gammaltestamentliga text kunde man lätt få för sig att Gud inte gillar Pride. Men när Jesaja kallar sina landsmän för sodomsfurstar och gomorrafolk, då har det inget med homosexualitet att göra. Vad han vill säga är att de förtrycker de fattiga och svaga. Det är därför Gud hatar deras högtider och nymånadsfester och skriker åt dem – ja, just skriker – att de har blod på händerna.

För mig råder det ingen tvekan om vilket slags Pride som Gud inte gillar. Det är den hetero-Pride (i betydelsen högmod) som firas året runt och världen över, den falskhet och fest som säger att det bara finns ett sätt att leva och som understryker detta med våld och illdåd. Kärleken mellan man och kvinna är något välsignat, men hatet mot alla som lever på ett annat sätt, det har – särskilt när det förkunnas i kyrkan – blivit till en börda för Gud, som Gud inte ens orkar bära.

Det kan inga brännofferbaggar i världen ändra på.