söndag 29 augusti 2010

Trettonde söndagen efter trefaldighet, Matteus 5:38-48

Att vända andra kinden till är lättare sagt än gjort och leder oftast till att man får en snyting på den också. Ändå är det vad Jesus kallar oss till.

Hur ska man kunna följa Jesu ord utan att bli en möjliggörare och uppmuntra till det förtryck som vi vill bekämpa? Jag tror att det handlar om att alltid behålla en vilja till dialog. Jag tror inte alltid att det är klokt att vända andra kinden till, men jag tror att en enveten vilja att betrakta även våra fiender som människor och att aldrig ge upp möjligheten till ett samtal, hur osannolikt det än må te sig.

Även om jag inte alltid förmår älska mina fiender så kan jag alltid avhålla mig från att göra dem ont. Annars gör jag den dag då vi kommer att kunna tala med varandra än svårare.