Alla som tillhör en minoritet är tvåspråkiga. Alla vi queera är duktiga på att anpassa oss till den heterosexuella världen och att smälta in mer eller mindre väl. Vi ska inte anpassa oss mer. Assimilation har aldrig fungerat för någon minoritet.
Det är de privilegierade som måste möta oss på vår hemmaplan om det ska bli någon förändring. Liksom Jesus eller Paulus inte drog sig för att äta tillsammans med syndare och tullindrivare så är den viktigaste förändringen att den som hör till inne-gruppen gör avkall på sitt försteg och öppnar sig för det annorlunda.
Och i något avseende så är vi alla privilegierade, även vi som blir diskriminerade i något avseende, saker vi gärna tar för givet, vare sig det är att vi är vita, friska eller att vi har ett entydigt och socialt accepterat kön. Först när vi blir medvetna om att vi faktiskt är privilegierade kan vi skapa en värld där alla är välkomna och behandlas som fullvärdiga människor.
