På Moses tid måste en präst ha en penis. Prästen måste alltså vara en man, och han fick inte heller vara handikappad på något annat sätt eller lida av någon synlig hudsjukdom. Det var den tidens uppfattning om helighet. Bara det som var fullkomligt, både när det gällde människor och offergåvor var värdigt att få komma nära Gud.
Idag har vi en annan uppfattning. Vi har präster både med och utan penis, med och utan funktionshinder, och Guds folk innefattar oss alla, med eller utan penis, oavsett kön, sexualitet och funktionshinder. För fullkomligheten sitter inte i kroppen och absolut inte i penisen. Det visste profeten Jesaja när han välkomnade de främmande och omanliga eunuckerna ända fram till Guds altare.
Faktum är att vi är alla präster, alla vi som är döpta, och vi har alla samma värde inför Gud, samma uppdrag och samma välsignelse, även om Mose aldrig riktigt förstod det under de där dagarna på berget.
2007-08-12
skip to main |
skip to sidebar
