I inkvisitionens Spanien levde judarna ett hårt liv. De som inte flytt hade tvingats att konvertera och måste till det yttre vara exemplariska kristna. Om de ville utöva sin egen religion måste de göra det i smyg och i största hemlighet. Minsta indiskretion kunde leda till döden. Det är klart att deras religion blev begränsad och stympad i sina uttryck. Men det är ett vittnesbörd om dess djup och människoandens styrka att människor fortsatte att riskera sina liv generation efter generation.
På ett liknande sätt är det med oss homosexuella. Våra förfäder och förmödrar riskerade i generation efter generation sina liv och sitt anseende, men deras sexualitet fann ändå sina uttryck. Därför är det så upplyftande att höra hur Jesus säger åt kvinnan som liksom så många av oss gått och hukat i hela sitt liv, att sträcka på sig. Det är först när vi får möjlighet att komma ut som vi kan räta på ryggen och visa vilka vi egentligen är.
Och till de mörkmän och fariséer som protesterar, då som nu, säger Jesus att en dotter av Abraham förtjänar att behandlas bättre än ett djur, förtjänar att få leva i frihet, en frihet som till och med är viktigare än sabbaten. Tack vare vårt dop är vi alla döttrar och söner av Abraham. Och om Gud är med oss, vem kan då vara emot oss?
skip to main |
skip to sidebar
