Vi måste komma ihåg att kyrkan inte tillhör oss. Kyrkan, och allt vad den står för och innehåller, orden och sakramenten, traditionen och bönen, allt det där tillhör egentligen Gud. Och Gud har instiftat kyrkan för att människor ska kunna möta Gud där, på olika sätt.
Men det är lätt att falla för frestelsen att tänka att det dröjer innan Gud kommer tillbaka, och så börjar man breda ut sig, stänga ute dem som man inte gillar, istället bjuda in sina kompisar och ha föräldrafri fest där man äter gott och dricker sig full.
Men en dag kommer Gud hem och ser röran som vi ställt till med, allt som gått sönder och allt som slösats bort. Och värre, bakom Gud så ser vi de ledsna ögonen på dem som vi stängt ute.
Homosexuella har många gånger varit de personerna som stått utanför, ibland med näsorna tryckta mot rutan, ibland ilsket förklarande att vi inte alls vill vara med på den där löjliga festen. Men idag, när vi plötsligt fått en inbjudan, då gäller det att förvalta den, och se till att dörren förbli öppen och inte stängs igen bakom oss.
skip to main |
skip to sidebar
