Juldagen, Matteus 1:18-25

Josef hade tänkt skilja sig från Maria. Han ville inte dra vanära över henne. Men det som i människors ögon länder till vanära, genom just det verkar Gud sitt allra största underverk.

En riktigt oanständig jul önskar jag alla.

Fjärde söndagen i advent, Lukas 1:39-45

Kvinnor som inte får barn är något väldigt queer i bibelns värld. De kvinnor som inte definieras genom äktenskap och barnafödande sticker ut på ett särskilt sätt. Ofta får de ändå barn till slut när hoppet redan är ute, och de barnen blir alltid något alldeles utöver det vanliga. För de är i första hand Guds barn och inte mannens.

Mellan Elisabet och Maria finns en särskild sorts kvinnogemenskap, den där sorten som spänner över generationerna. Det finns mycket av kamp och insikt som Elisabet har att förmedla till Maria och det finns mycket av hopp och styrka som Maria har att ge till Elisabet. Precis som när två generationer flator möts.

Tredje söndagen i advent, Lukas 3:1-15

Det är många människor som finner nöje i att glo på läderbögar. Så det är inte konstigt att Johannes Döparen rönte stor uppmärksamhet, där han uppenbarade sig i sina paltor av kamelhår.

Men om man ser förbi hans märkliga uppenbarelse och hans svordomar och lyssnar på vad han faktiskt säger så är det inte så märkvärdigt. "Dra inte orättvisa fördelar av dina privilegier utan se till att andra får samma rättigheter som du."

Ska det vara så svårt?

Andra söndagen i advent, Hebreerbrevet 10:32-39

"Ni blev smädade och förföljda och gjordes till allmänt åtljöe, eller också ställde ni er vid deras sida som behandlades så."

Idag när vi får gifta oss med någon av samma kön i kyrkan, är det mer viktigt än någonsin att hålla fast vid den queera solidariteten. Det är alltför många homosexuella och par som gärna vill försvinna in i acceptansen och lämna andra, polyamorösa, bisexuella, transexuella och alla andra queera ute i kylan.

Det är inte värdigt en kristen att göra så. Vi ska inte kämpa för att flytta staketet, vi ska kämpa för att riva alla gränser mellan de accepterade och de som inte är accepterade. För vi hör inte till dem som drar sig undan och går förlorade utan till dem som tror och räddar sitt liv.

Första söndagen i advent, Uppenbarelseboken 5:1-5

Ingen på jorden är värdig att öppna bokrullen i Guds hand. Ingen människa förmår se Guds plan. Bibeln är en mångtydig bok, full av motstridiga berättelser och ingen enskild människa förmår loda dess djup. Bara tillsammans kan vi börja förstå vad Gud vill säga oss. Men om vi ska göra det är det viktigt att alla röster får höras, även de som ter sig misshagliga.

Låt oss fortsätta fördjupa oss i Bibelns mysterier och inte låta oss avskräckas av dem som tror att de äger sanningen. De är inte värdiga att öppna bokrullen.

Domsöndagen, Uppenbarelseboken 20:11-21:5

Den irländske teologen Johannes Scotus Erigena, som levde på 800-talet hade en ganska originell tanke om himmelen. Han trodde nämligen inte att himmel och helvete var olika platser. För honom fanns bara himmelen.

Men eftersom himmelriket var en plats där ingen kunde trycka ner någon annan, ingen var förmer än någon och det fanns plats för alla, så var det ju själva helvetet för dem som byggde hela sin identitet och hade sitt nöje i att trycka ner andra.

Så till alla homofober vill jag bara säga: Välkomna till helvetet!

Söndagen före domsöndagen, Lukas 12:35-40

"Var inte rädd, du lilla hjord, er fader har beslutat att ge er riket." Så säger Jesus alldeles innan han berättar om de trogna tjänarna. Det är ett ord för oss att ta till oss när det blåser snålt och Guds rike dröjer.

För det är till oss, den lilla hjorden som är föraktad och bespottad av dem som bara tänker på att bevaka sina privilegier, som Gud har beslutat att ge riket. Om vi bara håller det levande i våra hjärtan, så att vi är redo att ta emot det när Gud kommer, då ska vi en dag bli upprättade.

Till dess får vi leva i kärlek, hopp och rättvisa.

Alla själars dag, Första Korinthierbrevet 15:35-49

Förr i tiden diskuterade man på fullt allvar huruvida kvinnor skulle uppstå som kvinnor eller som män. Enligt Aristoteles teori var ju en kvinna en ofullkomlig man. Kvinnokönet sågs alltså som ett handikapp.

Även om vi förhoppningsvis har en annan kvinnosyn idag så är vi fulla av föreställnignar om hur en kropp ska se hur och hur dess kön ska vara beskaffat, även om vi erkänner hela två kön.

Men jag tror att om vi ska vara trogna mot Paulus så måste vi säga att vid uppståndelsen så kommer vi att få de kroppar som svarar mot dem vi är. Det kommer att vara ärrade och ofullkomliga kroppar, såsom den uppståndne Kristus fortfarande bär såren efter korsfästelsen. Men det kommer att vara kroppar som motsvarar precis de vi är, kroppar fulla av ande och kraft, hur de än är beskaffade.

Tjugoandra söndagen efter trefaldighet, Nehemja 2:11-20

Det finns ett glastak i Svenska kyrkan. Som präst får man inte ha någon märkbar sexualitet, och som biskop får man knappt ha ett kön. Ju mer neutral man är i sin framtoning, desto lättare är det att nå framgång.

Nehemja var eunuck. Troligen var han slav till den persiske kungen, och hade kastrerats för att berövas sitt band till sitt folk och sitt land. Han var den perfekta tjänaren, så betrodd att han fick tjänstgöra som kungens munskänk. Men ändå var hans lojalitet till sitt folk och sitt land så stark att han valde smälek och fattigdom framför livet vid hovet.

Låt oss alla inspireras av Nehemjas kraft och övertygelse.

Tjugoförsta söndagen efter trefaldighet, Femte Mosebok 24:17-24

Det fanns ingen socialförsäkring på den tid då lagen tecknades ner. Men det fanns omsorg om människor. Normalt var det ju ens familj och släkt som tog hand om en, men för dem som inte hade någon släkt: änkan, den faderlöse och invandraren, så fick man ta till andra metoder. Man skördade lite slarvigt, både sädesfält och olivträd, så att de fattiga kunde gå och plocka.

Det finns en barmhärtighet i att lämna lite kvar, att lämna några platser där de som inte hör hemma någonstans kan hitta sin utkomst. Men idag, när den ekonomiska nyttan är kung, krymper stadigt livsutrymmet för queera och fattiga, när man "snyggar till" för att hindra folk att ha oönskat sex och för att höja markvärdet på bekostnad av dem som inte har någonstans att ta vägen.

Tjugonde söndagen efter trefaldighet, Johannes 11:1-7

"Herre, din vän är sjuk", hälsar Marta och Maria till Jesus enligt vår översättning. Men egentligen står det: "Herre, han som du älskar är sjuk." Och det finns till och med de som menar att Lasaros är den lärjunge som bara kallas "han som Jesus älskade" i Johannesevangeliet. Tänk om texten hade fått stå så - vilket evangelium hade inte detta varit för oss queera kristna.

Men det var inte bara Lasaros som Jesus älskade, för det står också att han älskade Marta och Maria (i vår översättning är han bara "mycket fäst vid dem"). Jesu kärlek är inte exklusiv, och inte nödvändigtvis erotisk. Men en sak är säker: den är starkare än döden, som berättelsen om Lasaros vittnar om.

Tacksägelsedagen, Jeremia 31:3-6

Det är en vision av lycka och glädje som Jeremia presenterar, av oskuldsfulla nöjen och glädjedans. Men för att göra en sådan glädje möjlig krävs rättvisa, som märks i frasen att de som planterar själva får skörda frukten. Inte bara får de leva länge nog att se vingårdarna de planterat växa upp, utan de får också behålla dem och deras frukter.

Att få smycka sig så som man själv känner för och att få visa sin glädje utan att bli hånad och bespottad, det är just en utopi för många av oss. Men det är en utopi som Gud har lovat att vi ska få se en dag. Om inte idag, så imorgon.

Den helige Mikaels dag, Matteus 18:7-10

Tänk vad ett ord kan göra. "Förförelser" står det i vår text, och det får oss genast att tänka att det är sexuella synder som Jesus talar om. Men i originalet står det mer "snaror", och sammanhanget handlar om omsorg om de små, alltså de försvarslösa.

Nog är det en snara, en livsfarlig fälla, för kyrkan och för kristna människor i allmänhet om en förment hög moral leder till att människor stöts ut ur gemenskapen, ut i kylan. Och det är inte de som stöts ut som lider den största skadan, utan de som blir kvar. För det är bättre med en sargad gemenskap, som får kompromissa och göra avkall på en del av sina principer, än en kyrka som helt vänder ryggen åt gudsriket.

Sjuttonde söndagen efter trefaldighet, Första Timotheusbrevet 6:7-11

Kärleken till pengar är roten till allt ont. Inte ens den konservative författaren till Timoteusbreven (som definitivt inte är Paulus) skulle komma på tanken att mena att det är den otyglade sexualiteten som är mänsklighetens största problem.

Nej, de dåraktiga och skadliga begär som talas om här och som Paulus talar om som "vad köttet ger" är de frestelser som är förknippade med makt och rikedom. En del av de övergrepp som rika begår mot fattiga är sexuella, men bara en liten del och inte ens då är det sexet som är problemet utan kränkningen av människovärdet.

Jag tror många av våra kyrkoledare skulle må bra av att ta bjälken ur sitt eget öga.

Sextonde söndagen efter trefaldighet, Uppenbarelseboken 2:8-11

Vad är Satans synagoga? För mig är det alla de kyrkor och människor som ägnar tid och energi åt att göra andra kristna illa. Det är de människor som hävdar att KG Hammar inte är en riktig kristen därför att han inte delar deras uppfattning i alla lärofrågor. Vad de tänker om mig är ingen hemlighet.

Det är inte alltid roligt att tänka annorlunda. Det är inte alls olikt vad församlingen i Smyrna fick utstå från dem som kallade sig judar men inte var det. Förmodligen syftar Johannes på proselyter, de så kallade gudfruktiga - hedningar som levde efter valda delar av Mose lag (men inte alla, för de var inte omskurna) och som bedrev hetsjakt på alla som inte delade deras uppfattning.

Det är en tröst att höra att sådana människor inte är normen. De kallade sig judar då och de kallar sig kristna idag men det som de gör är inte Guds vilja.

Femtonde söndagen efter trefaldighet, Första Kungaboken 17:8-16

När Elia kom till Sarefat hade han inget att äta. Han förlitade sig på att Gud skulle ge honom vad han behövde. Och Gud sände i hans väg en fattig änka, som knappt hade mat till sig själv. Men när hon tog av det lilla hon hade och gav honom, då blev det ändå över så det räckte till henne och hennes son. Och även nästa dag, och nästa och nästa, ända tills regnet kom.

Vi är ofta stadda på vandring genom ökentrakter och det är inte alltid vi kan se var vi ska kunna finna näring. Men om vi delar det lilla vi har med varandra, så kan vi åtminstone förlita oss på att Gud ser till oss och att det lilla vi kan ge räcker till det nödvändigaste. Till den dag då Herren låter regnet falla över jorden.

Fjortonde söndagen efter trefaldighet, Lukas 22:24-27

En av påvens många titlar är "din tjänares tjänare", och kyrkorna har på ytan tagit till sig Jesu ord om att den störste bland lärjungarna ska vara som den yngste. Och det är gott och väl, men Jesus vill lära oss mycket mer än en enskild spiritualitet och en tjänande inställning.

På dessa få rader skisserar han en hel motkultur, en gemenskap av människor som inte rangordnar sig själva och varandra och inte kräver att kallas "folkets välgörare". Han skapar något så tydligt, så bräckligt och så svårt som en gemenskap av radikal demokrati där ingen är förmer än någon annan.

Det är en sådan radikalt demokratisk gemenskap som vi vill bygga upp i queerkyrkan, hur svårt det än är. För gör vi något annat, ens provisoriskt, så är det inte Jesus vi följer. Och är hörnstenen sned, då rasar förr eller senare hela bygget.

Trettonde söndagen efter trefaldighet, Matteus 5:38-48

Att vända andra kinden till är lättare sagt än gjort och leder oftast till att man får en snyting på den också. Ändå är det vad Jesus kallar oss till.

Hur ska man kunna följa Jesu ord utan att bli en möjliggörare och uppmuntra till det förtryck som vi vill bekämpa? Jag tror att det handlar om att alltid behålla en vilja till dialog. Jag tror inte alltid att det är klokt att vända andra kinden till, men jag tror att en enveten vilja att betrakta även våra fiender som människor och att aldrig ge upp möjligheten till ett samtal, hur osannolikt det än må te sig.

Även om jag inte alltid förmår älska mina fiender så kan jag alltid avhålla mig från att göra dem ont. Annars gör jag den dag då vi kommer att kunna tala med varandra än svårare.

Tolfte söndagen efter trefaldighet, Lukas 13:10-17

Om det förargar någon att jag får gå rak, ska jag fortfarande göra det? Eller borde jag huka mig för att inte rubba någons cirklar?

Vi har alla olika tolkningar av Skriften och av det heliga. Om min kärlek till min man är till förargelse för min nästa, vad ska jag göra åt det? Ska jag vara diskret, ska jag försöka anpassa mig, ska jag avstå från det goda?

Jesus får sina motståndare att skämmas, och då och då händer det att människor skäms över vad deras åsikter har gjort med människors liv. Men alldeles för sällan. Vi behöver en ny öppenhet där vi kan få berätta för varandra vad våra ord och attityder gör utan att bli tystade eller fnysta åt. Bara då kan bli bröder och systrar i Kristus på riktigt.

Elfte söndagen efter trefaldighet, Matteus 21:28-31

Jag har verkligen försökt glädjas över att kyrkan har öppnat för äktenskap för homosexuella. Men det är svårt att inte se denna omsvängning som en omvändelse under galgen och - om man ser till kyrkan som helhet - ett ganska halvhjärtat ställningstagande.

Historiskt så liknar kyrkan ganska mycket den förste sonen i liknelsen, som först säger: "Nej, det vill jag inte", men som sedan ångrar sig och går ut och arbetar.

Om inte kyrkan bearbetar sin historia så kommer definitivt horor och tullindrivare att komma före till Guds rike.

Tionde söndagen efter trefaldighet, Romarbrevet 12:3-8

Vi är en enda kropp i Kristus, men alltför ofta tänker vi oss Kristi kropp som en atletisk, välfungerande och vacker kropp. Vi har glömt att Kristi kropp är en korsfäst kropp, en kropp som minst en gång kastats på sophögen.

Vi har alla minst en gång kastats på sophögen, men därifrån har vi uppstått för att komma tillbaka för att förkunna hoppet, var och en efter våra gåvor. Ingen av de gåvor som Paulus räknar upp förutsätter en fullkomlig eller vacker kropp. Även den som fått sina törnar av livet kan profetera, tjäna, undervisa, leda och visa barmhärtighet.

Även en kropp som gör ont kan göra gott.

Nionde söndagen efter trefaldighet, Ordspråksboken 3:27-32

"När nazisterna hämtade kommunisterna, teg jag; jag var ju ingen kommunist.
När de spärrade in socialdemokraterna, teg jag; jag var ju ingen socialdemokrat.
När de hämtade de fackliga, lät jag bli att protestera; jag var ju inte med i facket.
När de hämtade judarna, lät jag bli att protestera; jag var ju ingen jude.
När de hämtade mig, fanns det ingen kvar som kunde protestera."

Martin Niemöller

Neka ingen en skälig gåva när det står i din makt att hjälpa. Den som kränker en av oss, kränker alla.

Åttonde söndagen efter trefaldighet, Matteus 7:22-29

Om man bygger ett hus måste man vara noga med grunden, och ju högre huset blir, desto mer avgörande är det. Minsta lilla skevhet kan få hela huset att rasa. Likadant är det när man bygger en kyrka. Om man bygger den på att göra skillnad på människor så kommer den förr eller senare att välta. Och även mycket små och subtila nedvärderingar kan få förödande konsekvenser i förlängningen.

Gud gör inte skillnad på människor. Det ska inte vi heller göra.

Kristi förklarings dag, Andra Korintierbrevet 3:9-18

När Mose hade mött Gud var han tvungen att hänga en slöja för ansiktet för att inte skrämma folket, för så mycket strålade han. Vi hbtq-personer måste också nästan alltid hänga en slöja för delar av våra liv för att inte skrämma eller stöta bort människor omkring oss. Det är bara vid sällsynta tillfällen vi kan dra undan slöjan. Det är högtidliga tillfällen, vid Pride, eller i intima sammanhang där vi kan få vara oss själva.
Och då sker något märkvärdigt: alla vi som utan slöja för ansiktet skådar Herrens härlighet förvandlas till en och samma avbild: vi förhärligas av denna härlighet som kommer från Herren. Amen.

Sjätte söndagen efter trefaldighet, Första Thessalonikerbrevet 2:1-8

När man står för en queerteologisk agenda får man ofta höra att man inte är en riktig kristen. Det är som att folk tror att vi har hittat på allt vi säger själva, bara för att ge oss en ursäkt att leva ut våra lustar.

Men vi är också döpta, vi är också fyllda av Ande. Vi kan också läsa Bibeln och vi har också ett samvete. Bakom våra förmaningar ligger inte villfarelser, orena motiv eller bedrägliga avsikter. Gud har funnit oss värdiga att anförtros evangeliet, och därför talar vi som vi gör; det är inte människor som vi vill vara till lags, utan Gud, som prövar våra hjärtan.

Apostladagen, Första Petrusbrevet 2:4-10

Vi är alla levande stenar. Och vi har alla någon gång blivit ratade. Någon gång har vi alla blivit till en stötesten, en skandalon, skandal för andra.

Men i själva verket är vi ett utvalt släkte, ett heligt folk. Vi som förut inte var ett folk, innan vi fann oss själva och varandra, vi är nu Guds folk, levande stenar i ett bygge som inte liknar något annat, men som har plats för stenar av alla de former, och som hålls samman av barmhärtighet och idel barmhärtighet.

Den helige Johannes döparens dag, Jeremia 22:1-4

Noblesse oblige. Med makt följer ansvar. Liksom Jeremia sändes till Judas kung för att erinra honom om hans ansvar och skyldigheter, så är det idag vi som hela tiden måste erinra dem som sitter, om inte på Davids tron, så på nyckelposter i kyrkan, att inte kärnka invandraren, den faderlöse och änkan. Att inte heller kränka homo- och bisexuella, intersexuella eller transpersoner, inte heller dem som lever ensamma eller utan barn.

De som har makt att påverka har ansvar för allt det våld som utövas dagligen, med järnrör eller lagstiftning, genom utfrysning, förtal eller diskriminering. Bara om vi tar allt sådant på allvar och upprättar en nolltolerans mot diskriminering är vi värdiga att färdas genom portarna, in i gudsriket.

Tredje söndagen efter trefaldighet, Jesaja 51:1-3

Tänk på Abraham, er far och Sara, som födde er. Genom Abraham är vi alla ett, för vi räknar alla vår härstamning från Abraham och Sara, vare sig vi är ättlingar eller adopterade. Liksom vi alla härstammar från ett och samma par är vi en och samma familj och ingen av oss är förmer än någon annan.

Och Abraham och Sara var båda ofruktsamma när de fick Isak, och ändå lät Gud göra deras ödemark till Herrens trädgård. Ingen av oss ska se ner på någon annan och kalla någon för ofruktsam, för Gud kan låta nytt liv spira ur vem som helst av oss. Transpersoner och intersexuella är en del av skapelsen och en viktig del av Guds plan, inte ett olycksfall i arbetet. Vi är alla huggna ur samma klippa.

Andra söndagen efter trefaldighet, Romarbrevet 8:28-30

Gud hjälper dem som älskar honom, och det oavsett allt annat. Det är märkligt hur människor alltid lyckas förvränga Guds ord. Jag tror inte att aposteln Paulus ville säga något annat än att de som vill vandra på Guds vägar kommer att få den kraft och rättfärdighet de behöver.

Alltför ofta har man i vår tradition kommit att fokusera på dem som inte älskar Gud, men vem kan se in i sin broders eller systers hjärta och veta vem som älskar Gud? Gud skänker nog sin rättfärdighet på fler sätt än vi kan föreställa oss.

Första söndagen efter trefaldighet, Titusbrevet 3:4-8

"We were baptized too."

Det är inte för att vi är rättfärdiga som vi är döpta. Det är inte för att vi är heterosexuella, inte för att vi källsorterar, inte för att vi är bättre än några andra.

Vi är döpta, döpta i vatten och Ande, för att Gud vill det. För att Gud älskar oss. Älskar oss alla, förbehållslöst, oavsett vem vi ligger med och hur vi klär oss, talar eller går. Vare sig vi är män, kvinnor eller något annat. Och är vi inte döpta så har vi en stående inbjudan.

Det är ett ord att lita på.

Heliga trefaldighets dag, Andra Moseboken 3:1-15

När Mose möter Gud är han redan på flykt. Han har lämnat sitt folk och det tyranniska Egypten bakom sig för att skapa sig ett eget liv någon annanstans. När Gud möter honom, som en låga som hela tiden ändras är det tre saker som Gud säger.

"Jag är din faders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud." Jag är inte någon ny Gud utan densamme som följt ditt folk hela tiden.
"Jag har sett hur mitt folk plågas i Egypten." Jag bryr mig. Jag vet hur ni har det och jag vill inte att det ska vara så.
och sist och allra viktigast:
"Jag är den jag är." Det vill jag att du också ska vara.

Pingstdagen, Joel 2:28-29

"Också över slavar och slavinnor skall jag då utgjuta min ande." Så lovar Gud oss. Det är inte bara de som är av hög status, rent blod och oklanderligt uppförande som ska få ta del av Guds ande, utan hela folket, till och med slavar och slavinnor.

Liksom Gud en gång visade sig för den förrymda trälkvinnan Hagar, en kvinna utan någon som helst ställning bland människor, så är det ofta de som står på utsidan om alla mänskliga normer, gränser och inskränkningar som bäst förmår se Gud och förstå vem Gud är.

Söndagen före pingst, Romarbrevet 8:31-39

"Vem kan anklaga Guds utvalda?" frågar Paulus sina läsare, som lever så att säga i fiskens mage, i ett Rom som i decennier styrts av en rad kejsare vars maktspel eller nycker när som helst kunde orsaka en grym död. I detta läge talar Paulus ord av tröst till de utsatta. Det spelar ingen roll vad människor gör mot dem, hur de blir anklagade för att äta barn och ännu värre saker, hur de blir smädade och skändade, torterade eller landsförvisade. För det är Guds åsikt, inte människors som spelar roll. Och Gud inte bara frikänner, utan överöser dem med den kärlek som uppenbarats i Kristus.

Och om Gud är för oss, vem kan då vara emot oss?

Femte söndagen i påsktiden, Johannes 15.10-17

Strax efter att Jesus har chockat lärjungarna genom att envisas med att tvätta deras fötter så chockar han dem igen. "Jag kallar er vänner", säger han. Han vill skapa relationer som inte är hierarkiska, mellan lärare och elev, mästare och lärjunge, herre och slav.

För vänner är jämställda och den ena är inte bättre än den andra. Så det är inte att undra på att de bästa exemplen på vänner är samkönade par, som David och Jonatan, Rut och Noomi, Tryfaina och Tryfosa. Och på den här tiden fanns det ingen regel som sa att vänner inte fick ha sex.

Fjärde söndagen i påsktiden, Jesus Syraks vishet 28:3-7

"Minns förbundet med den Högste och glöm andras fel", skriver Jesus Syrak. Är det inte en fantastisk läsning av lagen, en som går fullständigt på tvärs mot vad vi ofta får erfara, hur Guds ord citeras för att trycka ner oss i skoskaften.

Men den rätta tolkningen av Guds ord är förstås den som bygger upp, inte den som river ner. Inte gagnar det någon att gå omkring och bära på agg mot grannen. Nej, nåd, kärlek och överseende är det som buden lär, försoning för våra egna synder när vi själva försonas med att inte alla lever som vi.

Tredje söndagen i påsktiden, Psaltaren 23

"Du dukar ett bord för mig i mina fienders åsyn." Många jag talat med finner denna rad stötande i en annars oförarglig psalm, men jag tycker nästan att det är något av det bästa med den. För Gud vill inte bara ge oss att äta, trygghet och glädje. Gud vill något mer. Gud vill upprättelse.

Det är därför det är viktigt att ovännerna får se den nåd som Gud består oss, för att de ska förstå att vi inte är glömda av Gud. Inte som en hämnd för ovännerna har allt sina egna dukade bord, utan som en gest som kan leda till försoning, när de inser att även vi, de glömda och föraktade, har ett värde i Guds ögon.

Andra söndagen i påsktiden, Jeremia 18:1-6

Allt förändras. I varje fall allt mänskligt. Alla system som människor har byggt upp, alla uppdelningar i rätt och fel som vi gör, alla gränser vi drar, allt och alla som vi stänger ute, allt det förändras.

En dag ska våra efterkommande se på oss med samma nedlåtande ögon som vi betraktar våra föregångare med. Tänk om vi bara kunde förhålla oss öppna och inse att alla våra perspektiv är mänskliga och begränsade, och att Gud alltid kommer att skicka oss tillbaka till drejskivan, ända tills den dag då vi äntligen gör hans vilja.

Påskdagen, Apostlagärningarna 3:14-16

Människors prioriteringar är konstiga. Precis som folkmassan en gång skrek åt Pontius Pilatus att hellre frige mördaren Barrabas än Jesus så är har kyrkans ledare alltför ofta fokus på att försvara det rådande, om det än innebär att låta sexuella övergrepp fortgå, låta kvinnor dö i illegala aborter eller att göra allt man kan för att hindra en samkönad kärlek att komma till uttryck.

Men kärleken är alltid starkare. Precis som Jesus uppstod på tredje dagen genom en gudomlig och okuvlig kraft, så finner alltid kärleken sina vägar.

Som den homosexuelle poeten Vergilius sa: Amor vincit omnia, et nos cedamus amori, kärleken övervinner allt, så låt oss besegras av kärleken.

Glad påsk!

Långfredagen, Lukas 23:26-49

Stanna alla klockor, stäng av min telefon
och hunden med sitt skall, kör bort den härifrån.
Tysta sen pianot, låt trummans virvel ljuda svag.
Låt sorgetåget komma, bär ut hans sarkofag.

Låt flygplan kretsa runt och klaga all min nöd,
skriv ut i högan sky att Han är död!
Knyt sorgens band kring duvornas hals på alla torg,
ge svarta handskar åt polisen, klädd i sorg.

Han var mitt nord, mitt syd, mitt väst och öst,
han var min arbetsdag, min söndags tröst,
min middagsstund, min natt, min sång, mitt spel.
Jag trodde kärlek var för evigt, jag hade fel.

Släck alla himlens stjärnor, de önskas ej mer,
svep månen in och solen, den ska monteras ner,
töm alla hav och sopa bort varenda skog,
för de har mist sin mening, sen han dog.

W H Auden

Palmsöndagen, Matt 21:12-17

"Hör du vad de säger?" frågade det upprörda prästerskapet. Barnens rop rubbade deras teologiska cirklar och störde deras frid. Men Jesus hade inget emot det. Ropen var viktigare - cirklarna fick rubbas!

När man håller ett kärl med t.ex. säd stilla, kan det verka fullt. Men när det skakas och dess frid störs, packas innehållet och det visar sig: det ryms mer än det hade verkat!

Vi måste skaka kärl och rubba cirklar, för att alla skall rymmas in i kyrkans hägn. Vi kallas säkert fridsstörare och upprör en del. Men Jesus har inget emot det. Kärleken är viktigare - cirklarna får rubbas!

Jungfru Marie Bebådelsedag, Lukas 1:26-38

Vi vet egentligen bara en sak om Maria: att hon inte haft någon man. Det betyder egentligen att vi inte har någon anledning att tänka oss Maria som heterosexuell. Om hon sedan var lesbisk, asexuell, heterosexuell eller kanske något helt annat spelar ingen roll. Inte heller spelar det någon roll hur Jesus kom till, om det var genom magi, genom gudomlig insemination eller kanske rentav genom ett vanligt samlag eller till och med en våldtäkt. Det viktiga är att barnet hon kom att bära var uppfyllt av helig Ande. Inte blir väl Jesus mindre helig om Maria haft sex?

Och om det hade varit så att Jesus blivit till genom en våldtäkt, då vore det ett minst lika stort under att Maria kunnat arbeta sig igenom sin svåra upplevelse och ta emot sin son som ett älskat barn, och att han själv som vuxit upp som Josefs oäkta son kunnat bli den gudamänniska han blev.

Hur vi än väljer att läsa berättelsen om Maria så är det en berättelse om kärlek som övervinner alla hinder, och en berättelse om en ung flicka som nog är allt annat än heterosexuell.

Midfastosöndagen, Andra Moseboken 16:11-18

När Gud gav människorna manna att äta, då var det anpassat för var och en. Den som samlade in mycket fick inget över, och den som samlade in lite fick så att det räckte. Så är det med Guds nåd. Den räcker till alla, men det blir inte mer för somliga.

Vi borde ta lärdom av det. Gud gör inte skillnad på människor. Den som tror sig vara förmer än andra för att han eller hon lever ett mer moraliskt korrekt liv enligt mänskliga mått är varken mer eller mindre älskad än den som blir kallad pervers.

Tredje söndagen i fastan, Efesierbrevet 6:10-18

Det lönar sig inte att argumentera med homofober. Även om det är människor som säger alla de där otäcka, hatfyllda sakerna till och om oss (och ibland även omsätter dem i handling) så är det i grunden inte de som är våra fiender, utan de mer dunkla krafter som upprätthåller den heterosexistiska ordningen. Hur storkäftade våra fiender än är, så är de innerst inne tomma buktalardockor för mörkrets makter.

Därför ska vi inte möta dem med deras egna medel. Det är ingen idé att möta dem med våld eller ens med argument, för de kommer aldrig att ändra sig, och bakom dem kommer alltid nya. Låt oss istället stå fasta, spänna på oss sanningen som bälte och gå ut med budskapet om fred. De som har öron, de må höra, och de andra gör vi bäst i att lämna därhän.

Andra söndagen i fastan, Första Kungaboken 19:1-8

Under tider av förföljelse är det lätt att man bara vill lägga sig ner och dö, precis som Elia gjorde. Och vem har sagt att vi är bättre än våra fäder och mödrar, än dem som har gått före oss och som antingen drabbats av förföljelse eller levt sina liv i skymundan. Varför måste vi göra sånt väsen av oss?

Jo, därför att Gud har skapat oss och kallat oss till det. Och för att göra livet lite lättare för dem som kommer efter oss än för dem som gått före oss.

Första söndagen i fastan, Matteus 16:21-23

Påven gör ju anspråk på att vara Petrus efterträdare, så låt oss nästa gång han yttrar sig om homosexualitet - eller om sexualitet över huvud taget - erinra honom om vad Jesus en gång sa till Petrus: "Håll dig på din plats, Satan. Dina tankar är inte Guds utan människors."

Fastlagssöndagen, Ester 4:12-17

Ester höll på att bli outad. Hennes dubbelliv som uppburen drottning och föraktad judinna var i fara, och hennes släkting Mordokaj återförde henne brutalt till verkligheten. Det kan gå både si och så med kampen, men för den som inte vågar stå upp för den hon är finns bara död.

"Kanske var det för denna stund du blev drottning", säger Mordokaj, och vi som kan och törs stå upp för oss själva har också ett särskilt ansvar inför dem som inte har den möjligheten - eller modet.

Kyndelsmässodagen, Malaki 3:1-4

Jonas Gardell har någon gång beskrivit himlen som att alla människor en gång ska bli medvetna om allt vi har gjort varandra. Och att då kommer det att bli ett gråtande utan dess like, medan Gud, som är en stor svart lesbian, går omkring och delar ut näsdukar åt alla som behöver det.
Jag tror att kyrkorna har mycket gråtande framför sig, men jag hoppas att vi kan klara av åtminstone en del av det redan här på jorden, så att vår kyrka äntligen kan få bli en kyrka för alla.

Fjärde söndagen efter trettondagen, Johannes 5:1-9

Det var inte alls länge sedan homosexualitet betraktades som en sjukdom, och fortfarande betraktas många former av transsexualism och intersexualism som det.

I trettioåtta år, nästan ett helt liv, hade mannen vid Betesda legat och väntat på att bli helad. Likaså är det för många homo-, bi- och transsexuella, som fått lära sig att vi är sjuka och måste förlita oss på Guds nåd, men som liksom mannen aldrig riktigt nått fram till den bot som förespeglats oss.

Men Jesus ser inte människor så. "Res på dig", säger han till mannen "och gå ut i livet. Slösa inte bort ditt liv på att försöka leva efter andras normer. De kommer ändå aldrig att släppa fram dig." Och det gjorde mannen. Låt oss ta honom till vår förebild.

Tredje söndagen efter trettondagen, Första Kungaboken 8:41-43

I största delen av Gamla testamentet behandlas främlingar, icke-israeliter, med stor skepsis och misstänksamhet. Det står visserligen i lagen att främlingar skall behandlas väl, men i praktiken verkar inställningen nog vara rasistisk. Det räcker inte med att tro på Israels Gud, man skall också kunna bevisa att man härstammar från patriarkerna och har blodsband till folket.
Men när Salomo ber vid invigningen av templet i Jerusalem, inkluderar han också utlänningar bland dem som borde få bönesvar om de ber till Gud vända mot templet. Här finns inga krav på annat än att man tillber Israels Gud. Ingenting nämns om blodsband, omskärelse, lydnad mot Mose lag eller annat som ofta inkluderas i omvändelsen till judendomen.

I största delen av kristenheten behandlas regnbågsfolket, icke-heterosexuella, med stor skepsis och misstänksamhet. Det står visserligen i evangeliet att vi skall älska vår nästa, men i praktiken verkar inställningen nog vara homofob. Det räcker inte med att tro på Israels Gud, man skall också kunna bevisa att man följer de ofta slumpmässiga regler som ledande kristna ställer upp.
Men...

Tredje söndagen efter trettondagen, Johannes 4:27-42

”Fem män har du haft och den du har är inte din man”, sa Jesus till kvinnan. Men tänk om det var en kvinna?
Inga människor har blivit så osynliggjorda som lesbiska. Kvinnor har ju i sig räknats som mindre viktiga än män, och vad kvinnor gör tillsammans är nästan omöjligt att utröna ur den skrivna historien. Kvinnan blir osynliggjord två gånger i dagens korta text, först när lärjungarna inte ser eller hör henne trots att de reagerar över att Jesus talar med en kvinna, och sedan när männen i staden glömmer bort hennes insats så fort de träffat Jesus.
Lesbiska retuscheras bort ur historien så fort den traditionella historieskrivningen fått en chans. Det ankommer på oss att komma ihåg dem, återupptäcka dem och alltid fortsätta att fira dem.

Andra söndagen efter trettondagen, Johannes 4:5-26

"Jag har ingen man", sa kvinnan, trots att hon levde med en man. Det finns många homosexuella som har tvingats att förneka sin kärlek, som fått låtsas som om vi levde ensamma fast vi kanske levt i långa och betydelsefulla relationer.

Det må vara ett i-landsproblem att få rätt att gifta sig i kyrkan, men att tvingas förtiga sin kärlek gör en människa mindre. Ingen borde behöva ha det så. Om man har ett ljus så ska man inte behöva sätta det under ett sädesmått. Jag önskar att vi alla kunde få låta vår kärlek lysa för varandra utan att skämmas.

Första söndagen efter trettondagen, Andra mosebok 1:22-2:10

De allra flesta queera människor växer upp bland och uppfostras av heterosexuella. För många kan det ta ett helt liv att inse vilka vi är. Ofta kan det bara uttryckas i en vag känsla av att inte passa in. Även Mose kom att leva hela sitt liv i två världar, och det var bara tack vare hans systers list som han alls fick en chans att inse vem han egentligen var. Alla vi som lever i två världar, som måste saxa mellan identiteter, vi kan idag finna tröst och inspiration om berättelsen om Mose, som överlevde alla faror och som till slut kom att föra sitt folk ut ur slaveriet.

Söndagen efter nyår, Markus 11:15-19

”Ni har gjort det till ett rövarnäste”, säger Jesus om templet. Med det menar han inte att det har kommersialiserats utan att det har blivit ett tillhåll för våldsmän. Även i våra dagar har kyrkan blivit ett tillhåll för våldsmän. Åke Green-rättegången har visat att man ostraffat kan säga saker i kyrkan som skulle vara hets mot folkgrupp var som helst annars.
Det finns kanske anledning att göra som Jesus och stoppa kyrkan för ett ögonblick för att tänka efter vad vi egentligen säger till varandra och till andra människor.